Ett helt landskap förgyllt av lik
De dödas rike tar aldrig slut
De har bevittnat fasan i sin största prakt
I detta rike väntas dem ingen salut
Tusentals kämpar nu blott ett minne kvar
Stelfrusen skräck deras ansikten har
I bunkrar resten står och väntar
Medan deras små ynkliga hjärtan bultar
Känn hur kylas sveper sig fram över fältet
Se hur rädslan frodas bland de som lever än
Krig, så underbart
En törst som aldrig släcks