Jag har penna block, vart jag än landar här
För att bygga nått nytt på plats
Vill inte laga det gamla, lever i bubblan
Jag hoppas ingen får andas, så hör jag allt det där
Som du står för och stoppar fingrarna i halsen
Handsken passar, kanske klassas jag som underligt barn
En man med sitt ord, men mest känd för den vassaste udden i stan
Den äldsta hunden har ni satt så fastnar i träsket
Snälla, låt mig dö nu och blanda min aska i bläcket
För det skall kännas som en grundlig lobotomi
Jag tycker det skulle kännas bundigt att va' kort och koncis
Jag vänder taggarna utåt som ett kaktusfält
Går från glömd till packad och slutsålt och blir sen aktuellt
Det kommer fan aldrig hända att jag faller av
Skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har
Så jag skriver om det här, mina vänner och mig
Tiden kommer alltid bära vårt namn
Vad hände med dig?
Chorus x2:
Jag flyger upp från djupet i marken
Innan det rinner ut i sanden
Låt mig röst få höras över tusen alper
Så spela mig högst, spela mig väl
Och låt mina känslor få komponera en sång utav hela min själ
Dessa rastlösa själar lever på bröd och vatten
Bortom dagen, ingen kan väl se mig med ögon i nacken
Det kan även bli för mycket för den dekadente
Dom som står när det värsta händer är dina bästa vänner
Sätter tänderna i synden och blir ditt svarta får
Allt känns lika för i skymningen är alla katter grå
Fast i en död romans jag sitter och skriver
Får tusen år verkar som en ögonfrans i blicken på tiden
Så sliter jag ut, mitt hjärta skriver ur mitt häfte
Och hoppas att livet ska sluta bättre, bit i sura äpplet
Massa tjafsar och frågar hur väl passade handsken
Kommer aldrig ut, masken i flaskan har skaffat ett flaskskepp
En lyxvision i vanlig tappning, musiken min är farligt vacker
Tar aldrig av mig hatten som Charlie Chaplin
Jag är här, där lärda får nog
Vänder synden, skriver med din gåspenna
Gjort av fjädrar från en ängels vinge