Vintern står för dörren, stanna inne, vinden varnar
Kölden tar din sång och våldet styr dej tills det klarnar
Att det finns tusen sätt att fly men ingenstans att gå
Fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Du skruvar ner ditt pladder medan snöflingor faller
Svaren som du söker smälter bort som kristaller
Du kretsar i en bana som du sällan tar dej ur
Hjälplös är din gråt och du är trött som ett djur
Deras söner skakar galler
Medan aktierna faller
Noblessen klär sej ändå till fest
Balanserar på ruinen
Snörper med minen
Och går under med en värdig gest
Onda, onda gifter fyller upp din spända kropp
Du jagas upp, du ser dej om men ingen säjer stopp
Du visste vad som hände
Du kände vad du kände
Men du har aldrig vågat va dej själv
När det gällt till sist
Känn dej låst och känn dej blåst och hör hur det tickar
Livet glider undan medan misstänksamma blickar
Ser på dina ögon om du döljer något mer
Bakom varje gest och varje min som dom ser
Du värjer dej mot känslan av att kraven är för stora
Men vad du tror du mist var ingenting att förlora
Fast det står klart ibland finns oftast inga svar att få
Och fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Frysta skrik och ambulanser
Stum förtvivlan som ger cancer
Vem har hittat på alla krav
Du vill krossa maktens boja
Men nöts ner av ständig noja
Ensam blir ingenting av
Du gör dej hellre illa än att följa djungelns lag
Du lever för din natt och du är död för din dag
Du bär ditt kors mot vinden
Vänder fram den andra kinden
Och ditt hjärta fylls av tårar
Från din vagga till din mörka grav
Du söker lä för vinden medan snöflingor faller
Svaren som du finner smälter bort som kristaller
Som allt du ger ett namn och som du tror du kan förstå
Fåfäng är din sång men du sjunger ändå