Sitter här på en öde ö ute i ingenting
Strandad här, försiktigt ser jag mig omkring
Önskar att jag kunde komma hem
Tiden går, dagar blir till nätter, veckor blir till år
Men jag blev väldigt glad det tror jag ni förstår
När min enda önskan om en vän
Plötsligt slog in, jag hörde ju röster som närmade sig
Men när dom kom fram, förstod jag rätt snart vad som väntade mig
Allihop är kannibaler och rivaler
Vi lever av varann
För att vi ska överleva kan vi sleva
I oss av varann
Jag trodde att det var en saga
Sagan den var sann
Känner hur vattnet runt omkring mig börjar koka upp
Känner hur det spänner i min tunna kropp
Jag kan inte bli mycket till mat
Konstigt nog är jag inte rädd snarare är jag glad
Ligger här bland kryddor och en massa blad
Och suger i mig utav deras prat
Jag tänker på hur allting var innan dom kom till min ö
Förut så ville jag, nu vill jag alls inte dö
Allihop är kannibaler...
Jag sväva sakta uppåt och jag såg hur dom festade på min kropp
Då förstod jag att vi gör samma sak och allt mitt hopp försvann
Vi lever inte för eller med utan av varann