I fälen av en stor man. Av daga satt Han sig
Liknelsen av glimmerport i fälens ände,
min strävan går däri.
Var marja stäles glädjen, ifrån längtans hjärtan.
Ett avsked från jordeliv är ett avsked från smärtan.
I soluppvaknan bört he rörs, i solnedfall likvis.
Men i famnen borti köldens fång, i fälens ände,
vart liv där stane av.
Folk lovar med sitt hjärta, folk lovar med sin hand.
Under solen knyts förtroeliga band
men knuten slits ut och folk vänder sig mot folk.
En tid av otid antågar, vår glob i uppror står.
En jord åt eftermälet vårt, ovisshet spår,
men i Guds hänrer'n ger he lagt
Världen böjd efter dårens tillskaft,
vad bändes och vrides härnest.
När häxmän trälar mot makternas höjd,
irrad långt bort..
Mot stupet av fälens ände.