Solljuset stiger ur havet,
spelar i koppar och glas,
Stockholm i gryningen strålar
som var hon en gyllene vas,
med blommor frÃ¥n Ãstersjšns strŠnder,
med Šngsšrt frÃ¥n ekarnas sal,
en skšnhet pÃ¥ urbergets strŠnder,
MŠlarens ljuva vestal.
RefrŠng:
Stockholm i mitt hjŠrta,
låt mig besjunga dig nu,
Ã¥ldrad i ungdomlig gršnska,
šarnas stad, det Šr du!
Av stŠder jag kŠnner i vŠrlden
Šr du den stad som fÃ¥tt allt.
Genom MŠlarens kŠrlek till havet
en blandning av sštt och salt.
Solljuset dansar pÃ¥ fjŠrden,
det glittrar fšr stort och fšr smÃ¥tt,
fšr trŠkÃ¥ken uppe pÃ¥ Sšder
men Šven fšr Konungens slott.
Det porlar i fiskrika stršmmar,
det valsar i MŠlarens famn,
det skymmer och skŠnker oss dršmmar
sjungandes sjšstadens namn.
RefrŠng:
Stockholm i mitt hjŠrta, etc.
Skymningen kom i en smekning
av kvŠllsbrisens skŠlvande hand.
Nu rodnar solen i fšnstren
pÃ¥ Sšder och Norr MŠlarstrand.
SŠj, hšr du musiken och skratten
frÃ¥n DjurgÃ¥rden och Gršna Lund,
en lovsång till Stockholm i natten
frÃ¥n skŠrgÃ¥rdens vikar och sund.