Det var regn på linnéas födelsedag
Snön försvann men det gjorde ingenting
Hon låg på sitt köksgolv och nynnade: Give me a lover and a diamond ring
I lägenheten där hon just flyttat in stod kartonger och travar med disk
Men i hennes förra hem var hon inte välkommen dom sa hon var galen och säkert en säkerhetsrisk
Äsch! Säg vad ni vill men jag har en egen dröm— sa Linnéa och den kan ingen människa röra
Gråa stänk i den vita snön jag vill älska jag vill dö smälta som snö det vill jag göra
Gabriel tog en ny väg hem, han var arg med sten och snö i sina skor
Lutad mot en vägg tömde han skon på grus just under fönstret där Linnea bor
Å han sa: Äsch! Man borde dra, man borde lämna stan å ändå så går jag här traskar jag omkring
Då hörde han plötsligt något välbekant "give me a lover and a diamond ring"
Är det du Linnéa?
Jag känner igen din röst du sjunger lika fint som när vi var 16
Då vi drack smuggelsprit och jag kysste dina bröst
det kändes ganska bra— minns jag du sa
Minns du mig Linnéa?
Månen lyste in i Linnéas kök genom fönstret som lämnats kvar på glänt
Tänk att du kunde klättra så bra Gabriel det här är världens bästa födelsedagspresent
Å länge stod dom stilla å såg på varann å han strök en lock ur hennes panna
Jag borde gå, jag borde gått för längesen men du Linnéa du kan väl be mig stanna
Ja ingenting blir bättre om du går; jag har lite gin och ett förslag som du ska höra
Låt oss stanna inomhus tills det blir vår; vi kan älska vi kan dö smälta som snö
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra