Nitton år gammal svor han en helig ed
I en urgammal skog, invid en kraftig ek
Han svor att slåss mot en marxistisk invasion
Att hålla en gnista av hopp vid liv i sin nation
Inför femtusen marxister uppvisade han sitt mod
Slet ned den röda fanan, de törstade efter hans blod
Fäste blicken vid horisonten, inte ett andetag
Hans segerrika fana fladdrade, han gick mot en ny dag
Corneliu Codreanu, kapten för en armé
Legionärernas store ledare, Rumäniens lärare
Marscherade alltid framåt, genom eld och strid
Genom tortyr och fångenskap, genom dödens frid
Inget kunde stoppa honom, han bar nationens svärd
Han rädes inte någonting på Järngardets ödesfärd
Och skulle själva Helvetet ha hamnat i deras väg
Så skulle enheten av järn ha erövrat det med
Rakryggad intill slutet, vek inte för någonting
Lönnmördades till slut, av en desperat regim
Greps, bakbands och ströps, som efter en ritual
Sköts därefter i ryggen, enligt en mordisk manual
Döden reste honom bara än högre, det måste vi förstå
Corneliu Codreanu, en folkhjälte som få
Högt däruppe på en svart klippa, vakar han över oss
Så att vi fortsätter att kämpa, så att vi fortsätter att slåss