Nu ser jag lyckan och stoltheten välta
Självsäkerheten blir till stora orosmoln
Som fördunklar min lysande öppna himmel
Så att jag inte längre ser ut
Igenom min ansträngda öppning i vetandes dunkel
Som jag så varsamt byggt och släpat
Upp i tankarnas tunga massa
Tar ett hårdare grepp kring något hårdare än mig
Jag ville mer jag ville göra det igen
Jag ville lära mig det nya och se på det med ljusa ögon
Ta lärdom av andra människors sorg
Och inte se mig själv på väg åt fel eller rätt håll
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig
Du har orden som tömmar mig du har makten att bränna mig
Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
Dina ögon är klara och din röst är spröd
Viken med blicken, blick full av glöd
Ligger på golvet och försöker va barn
Hjälplös så står vi inför våra jag
När du sträcker dig efter mig
vad är det du känner vad är det du ser
vi faller på måfå tills vi faller isär
men de ser vi igenom och kan va det vi är
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig
Du har orden som tömmer mig du har makten att bränna mig
Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
Det finns tankar som går å aldrig kommer tillbaks
Det finns tankar som ställer mina känslor till svars
Vill va precis som du tror, som du tror att jag är
Men jag tror som jag vill å om du tror på det här
Vi ville båda dra med åt olika håll
Vi ville båda gå men ej på samma gång
Och skulden är vår med betoning på mig
Borde fatta mig kort, men fatta tycker för dig.