Jag Šr fattig bonddrŠng, men jag lever ŠndÃ¥.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sÃ¥r och plšjer, mockar, grŠver och bŠr.
GÃ¥r bak mina oxar, hojtar visslar och svŠr.
Jag Šr fattig bonddrŠng, och jag tuggar mitt snus.
Och nŠr lšrda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, nŠr jag blitt livad vill jag tampas och slÃ¥ss.
Vila hos en flicka vill jag ocksÃ¥, fšrstÃ¥s.
Sen, sÃ¥ kommer sšnda'n, och dÃ¥ vill vÃ¥ran prŠst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
PrŠsten kan vŠl sova hela mÃ¥ndagen men,
fšr en fattig bonddrŠng, bšrjar knoget igen.
Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag gÃ¥r med min lie, och jag plšjer och sÃ¥r.
Jag kšr mina oxar och jag hŠssjar mitt hš.
Harvar, gnor och trŠlar, och till sist ska jag dš.
StÃ¥r dŠr, fattig bonddrŠng invid Himmelens port.
Lite rŠdd och ledsen fšr de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, Šr vŠl missnšjd fšrstÃ¥s.
Men, dÃ¥ sŠger Herren: Fattig bonddrŠng, kom hit.
Jag har sett din strŠvan och ditt eviga slit.
DŠrfšr, fattig bonddrŠng, Šr Du vŠlkommen hŠr.
DŠrfšr, fattig bonddrŠng, skall Du vara mig nŠr.
à h, jag, fattig bonddrŠng stÃ¥r sÃ¥ still infšr Gud.
Och sen klŠr han pÃ¥ mig den mest snšvita skrud.
Nu Du, sŠger Herren, Šr ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddrŠng, nu fÃ¥r Du vila ut.