Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng
Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
Hör min vackra visa, kom sjung min refräng!
Tärnan har fått ungar
och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar
hörs finkarnas musik.
Och se, så många blommor
som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben
under vita skjortan som viftar kring vaderna.
Lycklig som en lärka uti majsolens sken,
sjunger han för ekorrn, som gungar på gren!
Kurre, kurre, kurre
nu dansar Rönnedahl.
Koko! Och göken ropar
uti hans gröna dal.
Och se, så många blommor
som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hands,
väcker frun och barnen med drill och kadans.
Titta! ropar ungarna,
Pappa är en brud,
med blomsterkrans i håret
och nattskjortan till skrud!
Och se, så många blommor
som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl är gammal men han valsar ändå,
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta - han får slita för två.
Hur han klarar skivan, kan ingen förstå,
ingen, utom tärnan
i viken - hon som dök
och ekorren och finken
och vårens första gök.
Och blommorna, de blommor
som redan slagit ut på ängen,
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.