De foro i österled modiga män,
Måna mannar och händer på skeppet.
Över vidaste havet sågs flygande knarr,
Klyva vågor och stampa i vinden.
Skrovet stadigt på väg över farliga vatten,
Väger tungt men är rymligt i durken.
Så gick färd ut på havet den vaknande vår,
Just då isen gått hädan vid kusten.
Ser du far, Ser du bror,
Siktas långskepp i nord,
Eller knarr som av guld uti lasten.
Kommer sorg eller skratt,
Blir där ensamt inatt,
Låt oss höra vad faror där varit!
Från Svitjord åt öster de reste på vatten,
Valdes väg via vik eller näset?
Domesnäs med farliga rev under ytan,
Styrdes sjöhästen säkert av stjärnor!
Över flodfall de drog, gick vid kanten och drog,
Där fick muskler bli vind uti segel.
Manna skeppet för strid, Manna skeppet för storm,
Stå sen fast vid den plats som dig given!
Så till Särkland i fjärran via floder i öst,
Över Gårdarike vatten flöt de fram.
Semgallen där och Holmgård såg de färdmän uppå däck,
Därtill Miklagård vid sundet blivit nämnt.
Skiftat guld där borti Grekland, och som väring tagit tjänst,
Tjänar väl en del men många dogo där.
Så för vittberesta män restes sten och hög av vän,
Vård till minne och till hågkomst för dess ätt!