Hur kan kšlden brŠnna mig sÃ¥ svÃ¥rt
Att hettan liknar glšd?
Hur kan vinden pina mig så hårt?
Den viskar om min dšd
Vemod tynger varje steg jag tar
Jag fumlar blott tafatt
Jag ger vad liten gnista jag har kvar
Till grym subarktisk natt
I gryningsljuset flammar brand
Jag ser ett šde, fruset land
Jag ser och ber fšr min sjŠl
Jag fann Qaqortoqs is och snš
Jag tog farvŠl jag sade adjš
Jag ler, jag fryser ihjŠl
SÃ¥ stilla, sÃ¥ mŠktig sÃ¥ obeveklig
Den tystnad som jag långsamt drunknar i
En kŠtting, ett fŠngsel av iskristaller
NŠr natten Šr šver Šr jag fri
Vilsen i det frusna vita hav
Som ingen bŠring har
Min viloplats skall Šven bli min grav
Evigt blir jag kvar
Jag fšljer blott vÃ¥r allfaders kompass
Och šdets lumpna giv
Fšrlikad med mitt šdes tunga lass
Emot mitt efterliv
I gryningsljuset flammar brand
Jag ser ett šde, fruset land
Jag ser och ber fšr min sjŠl
Jag fann Qaqortoqs is och snš
Jag tog farvŠl jag sade adjš
Jag ler, jag fryser ihjŠl
Qaqortoq, du skymtar vid gryningsljusen
Ditt anlete skŠnker mig ro och tršst
Jag skÃ¥dar i fjŠrran de varma husen
De skŠnker mig fršjd i mitt trštta bršst
I gryningsljuset flammar brand
Jag ser ett šde, fruset land
Jag ser och ber fšr min sjŠl
Jag fann Qaqortoqs is och snš
Jag tog farvŠl jag sade adjš
Jag ler, jag fryser ihjŠl
I gryningsljuset brinner dšd
Likt fruset blod Šr himlen ršd
Den ler men vill inget vŠl
Min tid Šr ute, allt fšrbi
om šgonblick Šr anden fri
Jag ger mitt sista farvŠl
Den mŠktiga, kalla lavinen rasar
ObŠndig, likt vÃ¥rflodens vilda fall
Fšrlikning tar platsen frÃ¥n skrŠck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej lŠngre kall