Tusen år av hat
I sekel är han fjättrad
med längtan av att dödliga skall blöda
När allting grips av köld
och fimbulvintern härjar
Människan ska sin egen broder dräpa
Och ruttna segel skymtas
En stank av död från fjärran
Och Nagelfar skall färga haven röda
Gjallarhornet ekar
och livets grenar skälver
ty jättar med enorma klippblock släpar
Sviken utav asar, men känner än dess blodsmak
Ett vrål som skälver marken är tusen år av hat
Gapet sträcks från himmel till jord
när Fenrisulven oden slukar
Men Vidar sin fader hämnar
En värld i brand och berg som rämnar
Ruttna segel skymtas
En stank av död från fjärran
Och Nagelfar skall färga haven röda
Gjallarhornet ekar
och livets grenar skälver
ty jättar med enorma klippblock släpar
Enhärjarna tågar ut på Vigrids slätter
Bifrost tyngs och rungar av jättars fötter
Järva män förgås av ormens etter
och Nidhögg blickar upp från livets rötter