Dunkla stigar förde mig hit
Långt bort från allting utom mig själv
Fjärran från fränder, hus och hem
Fjärran från hat och desperation
På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej född av rädsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet - det sista som är vårt
Ur dunklet stiger solen
Blodrött sken bådar en ny, tom dag
Som en spådom om en meningslös död
För dem som ut i stillheten skrika sina sorger
Utan att få svar
Här ligger döda, ruttnande kroppar
Här kvävs vart ord av tystnaden
Här är ej sorg, lögn eller svek
Här ligger tiden begraven
Этот текст прочитали 101 раз.