Nu lyser Šngarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fÃ¥glar sjunger šverallt.
Nu stryker vinden genom trŠdens hšga kronor,
men i min trŠdgÃ¥rd Šr det visset, mšrkt och kallt.
HŠr Šr det risigt och fšrvuxet, fult och snÃ¥rigt
och lika hopplšst trist och grÃ¥tt som i mitt bršst.
DŠrute doftar det av sommarns alla dofter.
DŠr Šr det sommar, men hŠrinne Šr det høst.
Jag levde lycklig hŠr med dig och mina katter,
ett liv i synd och utan omsorg att bli frŠlst.
Fšrsonad med min karaktŠr, fšr jag har aldrig
fšrmÃ¥tt at sŠga nej till nÃ¥gonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det bšrja med att du bedrog mig med en anna,
en som du sa mar mycket finare Šn jag.
VÃ¥rt grŠl tog veckor, ropen blandades med grÃ¥ten,
och jag blev grundligt jŠmfšrd med din fina vŠn
tills du bekŠnde att han givit dig pÃ¥ bÃ¥ten.
DÃ¥ blev det dšdstyst hŠr i trŠdgÃ¥rden igen!
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad.
Han hade lekt med dig, med oss et litet slag.
Och jag, jag kŠnde det som Šven jag var ratad.
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag.
Jag hade hammaren beredd under kavajen,
nŠr han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund, så får vi prata!
Jag bare stammade, nu minns jag inte vad,
Och jag blev bjuden på cognac och på cigarrer
och kunde inte fÃ¥ mig till att sŠga nej!
Och nŠr vi skildes var vi bŠstisar och bundis,
och jag tog saker som du glšmt med hem till dig!