Ett becksvart stearinljus brinner sakta i ditt rum
Mörka tyger för ditt fönster så att stämningen blir skum
I ett os av rökelse du ser demoner träda fram
Där du sitter mitt på golvet på ett målat pentagram
Men trots den ensamvarg du är så vill du dela allt på två
Du vill hitta någon likasinnad någon som kan förstå
Du kanske tycker att jag är allt för konservativ
Men helt utan bevis kan jag ej tro på andligt liv...
Du måste tro för att se, vad är det då för idé?
Jag vill ju se för att tro först då kan fröet gro
Om en andlig värld ja en annan dimension
Ge mig något mer än en rekonstruktion
Så blir det min religion...
Jag besökte en kvinna som sa sig kunna spå
Jag tänkte att hon kan nog få mig att förstå
Hennes väsen det utstrålade kraft och mystik
Men om mitt öde eller framtid kunde hon ej se ett skit
- Vilken bluff utbrast jag och bestämde mig att gå
men då sade hon till mig: - Dina chanser är små
Hängivelsen är för svag i din själ
Du måste öppna din kropp och ditt sinne likväl
Du måste tro för att se...
Ni säger till mig: - Andligheten bör väl få en chans
Men aldrig någonsin har jag tackat nej
Det har aldrig handlat om någon nonchalans
Nej släpp fram alla gastar till mig