Varför är jag aldrig nöjd med det jag har?
Är det positivt att drömmarna finns kvar?
När jag nått ett mål så känns det aldrig fullständigt ändå
Jag söker snarast efter ännu en nivå
När jag klättrat upp på bergets topp och ser mig omkring
Så tänker jag vad var det här - Ingenting!
Men jag måste försöka klamra mig kvar
Får va nöjd med det jag har...
Det måste gå...
Tänk er Super Mario en söt prinsessa ska tas fri
Man kan rädda henne men sånt slöseri
För om man klarar alla banor och får ta sig en svängom
Vill man ändå inte gärna börja om
Men jävligast av alltihop det måste ändå va
Den fördelningspolitik vår herre envisas att ha
För jag får ju inte gnälla, tar tillbaks det där jag sa
Jag har det allt för bra...
Det måste gå...
Spelar jag martyr? Jag frågar dig du bara spyr
Det tar jag som ett ja, vad är det jag vill ha?