Du säger det står skrivet uti stjärnor och i ord
Jag säger att vi är som en sinande flod
Men frågan är om det är nån av oss som har rätt eller fel
Du har ju alla svar på alla frågor som jag har
Men ändå kan jag inte blåsa upp i en fanfar
Det är nåt i din förklaring som gör mig alldeles stel
Det är en rädsla alla har, är detta allt finns något kvar?
Den dagen solen stiger ner
Den dan vi inte ses nå mer
Så är det svårt att vara efterklok
För mig som inte ber
Men lika säkert som du ser
Att livet är så mycket mer
Så tar jag vara på det liv jag har
För jag får inga fler
Samma dag du ser mig sakta vinka ett adjö
Det är samma dag som jag lägger mig att dö
Jag hoppas det är vackert och jag hoppas att jag ler
Det är så jag önskar att få sluta mina dar
Jag vill inte va rädd jag vill va nöjd med det jag har
Jag hoppas jag har levt mitt liv och inte önskar några fler
Då kommer jag att få ett svar, ett som jag redan tror jag har
Den dagen...
Jag kan inte se
Om det kommer något mer
Men du har alla svar
Lik förbannat är du kvar
Varför det?
Säger att du vet
Att det kommer något mer
Alla svar som du har
Det är ingenting som tar
Varför det?
Till slut så kommer nog mitt svar, på om det här är allt jag har?