Blixten slog ned från en himmel klar
när hon packade och tackade för sej
Jag var dum, jag var kär, hon var underbar
nu är det otroligt synd om mej
Här sitter jag i all min ömklighet
likt en enslig och gudsförgäten ö
Och det finns ingen att dela min hemlighet
jag är så ensam att jag kan dö
Jag har varit förvirrad i Växjö
Pank och hungrig i ett hotfullt Bombay
Men jag var aldrig så helt jävla ensam
som jag blev sen jag träffade dej
Men tråkigt har bara dom tråkiga
så sa hon när hon kysste mej farväl
Nu är himmeln och ögonen tåriga
Hjärtat tungt och jag har sår på min själ
För jag har tvivlat på livet i Malmö
Blivit rånad och fått spö i Marseille
Men jag var aldrig så helt jävla ensam
som jag blev sen jag träffade dej
Alla nätter jag irrat runt i Stockholm
Utan hopp om nån kärlek för mej
Men jag var aldrig så helt jävla ensam
som jag blev sen jag träffade dej
Этот текст прочитали 112 раз.