vi är avarterna
de pinsammaste sluten och de inställda starterna
matchklockan som räknar ner
brutna ben
men ändå kommer krypande till korset
Vi är de som vågade mer
gav upp allt bra och satsade allt på samma häst samma drag
vi är eldarna
sanningen
motorerna som rosslar men kan bränna hela långa natten
Vi är inte ironin
inte Bostadsguidens Bromma eller köphysterin
vi är kvällarna
grillarna
vi som nöjt oss med det här och lever trots allt
Vi är bengalerna
sångerna som stiger över elden mot ert stängda tak
vi är leendena
vad var det jag sa,
vi är dom som sopar upp och äntligen bygger något nytt
något nytt
Du är den renaste formen av poesi
inga nödrim eller ord får plats i motståndet
ingen vet om det där
du är mitt sanna geni
Du är det renaste vattnet som jag håller högst
en knuten näve i fickan med en långsam plan
en kyss på bänken och det smäller som en agitation
ett svart moln i natten rullar ut och hej då