d
en gng fr lnge sedan
en ugn flicka sjng om krleken
hon var naiv
ibland helt i det bl
och vissa snger var omjliga att frst
hon skte sanningen
och det fanns dagar d hon var nra den
d hon visste att hon var fdd
till att skriva snger
det fanns en blekt blondin
och kte fort som fan i en limousine
lngt bort hgt upp bland molnen tog vgen slut
men hon var glad att kliva av fr hon var ksjuk
den lngsta vandringen
r den som leder hem igen
jag vet
fr jag har gtt den vgen mnga gnger
och medan jag str hr
och medan jag str hr och vntar
p att hon ska komma tillbaks
jag sjunger ngot gammalt
jag hrmar ngon annan
och lngtar
att hon ska komma tillbaks
hon
r ansvarslst fri
jag r tryggheten hon vilar i
det r en oberknelig lvas dans
jag vet aldrig var hon fr mig ngonstans
om hon ger sig av
bara denna fyrkantiga mnniska kvar
jag kan aldrig skriva ngra snger