Se pÃ¥ luffarn som gÃ¥r dŠr pÃ¥ vŠgen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
fšr att sška sig Šventyr.
Han gÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ngt som vŠgarna rŠcker,
han har en oro och en lŠngtan i sitt blod.
Och nŠr som sola skin
då far vanvett i'n,
det Šr det som ger honom hans mod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och dÃ¥ Šr det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och dÃ¥ Šr det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.
Se pÃ¥ luffarna som gÃ¥r dŠr pÃ¥ vŠgen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trštt ibland
och dÃ¥ tŠnker han;
"Varfšr sšker jag Šventyr?"
"Varfšr mÃ¥ste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
SÃ¥ varfšr ska jag dÃ¥
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr."
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och dÃ¥ Šr det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och dÃ¥ Šr det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.