SÃ¥ jag reste mig sakta,
från mitt middagsbord.
I hšrnet av trŠdgÃ¥rden,
dŠrÃ¥t du bor.
Under vinrankorna gick jag
rakt šver rummet.
Jag gick sakta fšrbi
alla verkade stumma.
Jag vandrade efter Šlvar,
genom gršna lundar.
Med ljuset i ryggen
tyckte..jag hšrde hundar.
SÃ¥ lÃ¥ngsamt efter flšdet
mot ett glittrande hav.
SÃ¥ lÃ¥ngsamt efter flšdet
rakt mot min grav.
Yeah...
Oooh...
Det var redan bestŠmt,
så långt bak i tiden
innan templen byggdes
fšr den himmelska friden.
Innan šdlorna fšddes
i dem stormande haven.
Innan škensolen brŠnde bort
den glŠnsande saven.
Ãver huvudtaget lÃ¥ngt
innan allt bšrjade snurra.
Det var sagt så en gång.
Om nu någon skulle undra.