Jag satt hŠromdagen och lŠste min tidning
en dag som sÃ¥ mÃ¥nga fšrut.
O jag tŠnkte pÃ¥ alla dom dršmmar man dršmt som
en efter en har tatt slut
Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer ivŠg genom skogen
så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bšnar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara fšr sent
Flickan Šr liten och hennes hÃ¥r Šr sÃ¥ ljust
o hennes kind Šr sÃ¥ flŠmtande ršd
krÃ¥kan Šr klumpig och kraxande svart
om en stund Šr den alldeles dšd
Men flickan, hon springer fšr livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och vŠrme
fšr det som Šr riktigt och sant
O hon springer med tindrande šgon
hon springer på taniga ben
fšr hon vet att det Šr sant, det som pappa har sagt
att finns det liv Šr det aldrig fšr sent
O jag bšrjade darra i vÃ¥nda och nšd
jag skakade av rŠdsla och skrŠck
fšr jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
Fšr mitt hopp Šr en skadsjuten krÃ¥ka
och jag Šr ett springande barn
som tror det finns nÃ¥gon som kan hjŠlpa mig Šn
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjŠrta
jag springer på taniga ben
O jag bšnar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan Šr alldeles fšr sent