Den som försvann när vägen tog slut
Jag var den som försvann när ljuset brann ut
Vilse i vinden som tog mig längre bort
Röda rosor med frost
Tomma ramar och rost
Mitt glömda hjärta glöder under isen
En ensam längtan
Försvunnen genom tiden
Jag minns värmen som om det vore igår
På dessa kinder spricker en frusen tår
Den tysta gråten år efter år
Kylan och väntan
Inget kommer, allt går
Can you hear me now?
I’m frozen because of you
Can you find me now?
I’m lost in winter blue
I can’t breathe in this cold and I don’t know where you’ve gone
I guess my foolish heart was wrong
Snön ligger stilla över åkern där vi en gång var yngre som en slöja över det som en gång var
Svarta arga trädtoppar i kontrast mot en isblå himmel som bländar allt
Vinden susar en bekant ton
Gamla röster ekar. Jag drar upp kragen igen
Det finns inga svar till mitt sökande
Det är tiden som tynger mig
Tårar sväljer mina ögon och hundratals minnen skär igenom mitt hjärta
Dom säger att varje snöflinga är lik ingen annan men ändå försvinner dom bort i mängden
Längtan är det enda jag har kvar. Det är vi två för alltid