Jag trivs bŠst i šppna landskap,nŠra havet vill jag bo,
nÃ¥gra mÃ¥nader om Ã¥ret, sÃ¥ att sjŠlen kan fÃ¥ ro.
Jag trivs bŠst i šppna landskap, dŠr vindarna fÃ¥r fart.
DŠr lŠrkorna slÃ¥r hšgt i skyn, och sjunger underbart.
DŠr brŠnner jag mitt brŠnnvin sjŠlv, och kryddar med Johannesšrt,
och dricker det med vŠlbehag, till sill och hembakt všrt.
Jag trivs bŠst i šppna landskap, nŠra havet vill jag bo.
Jag trivs bŠst i fred och frihet, fšr bÃ¥de kropp och sjŠl,
ingen kommer in i min nŠrhet, som stŠnger in och stjŠl.
Jag trivs bŠst nŠr dagen brŠcker, d'r fŠlten fylls av ljus,
nŠr tuppar gal pÃ¥ avstÃ¥nd, nŠr det Šr lÃ¥ngt till nŠrmsta hus.
Men ŠndÃ¥ sÃ¥ pass nŠra, att en tyst och stilla natt,
nŠr man sitter under stjŠrnorna, kan hšra festens skratt.
Jag trivs bŠst i fred och frihet, fšr bÃ¥de kropp och sjŠl.
Jag trivs bŠst nŠr havet svallar, och mÃ¥sarna ger skri,
nŠr stranden fylls med snŠckskal, med havsmusik uti.
NŠr det klara och det enkla, fÃ¥r rÃ¥da som det vill,
nŠr ja, Šr ja, och nej, Šr nej,och tvivlet tiger still.
DÃ¥ binder jag en krans av lšv, och lŠgger den runt nŠrmaste sten,
dŠr runor ristats fšr vÃ¥r skull, nÃ¥n gÃ¥ng fšr lŠnge sen.
Jag trivs bŠst nŠr havet svallar, och mÃ¥sarna ger skri.