I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor
Där ansikte mot ansikte jag
evigt, evigt gud får se, se herren sebaot
I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren
Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken
Den sol som aldrig nedergår
och evigt oförmörkad står, är herren sebaot
I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal
Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal
Min själ skall bliva dessa lik
av evighetens skatter rik, hos herren sebaot
I himmelen, i himmelen, man inga tårar ser
Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet av herren sebaot
I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett
som intet öra hörde än och intet öga sett
ej njuten av ett dödligt bröst
ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot