Rummen fylldes av det franska köket
Men kvinnan på sitt rum kysste ömt sin tygmadonna
Hon visste vad som skulle komma efter om hon gick nu
Ändå tog hon allt hon haft och la det i sin ficka
Och blåste ut ett ljus
Och flaskorna på spiselhällen lyste rött och tryggt
Och det var då hon såg att
Kärlek & hat är två lejon som aldrig får mat
Men kärlek & hat kan vara början på något helt underbart
Och så gick hon ner till kajen där hon la sig
Och vinkade till en båt och till människor på kajen
Så viskade hon, förlåt, och tog sin kappa av manchester
Och gav den till en våg som aldrig mera skulle frysa
Så gick hon därifrån
Upp och ner för Polhemsgatans tristaste kvarter
Och det var där hon såg att
Kärlek & hat...
Fåglarna på kronoberget sjöng en sång om friheten i nästa dröm
Och fångarna från taket smög sig upp på flaket
till en tvättbil destinerad för ett mycket äventyrligare liv