Ängeln föll ner från berget en natt
Hon var så yr och så varm
Hon hade guldgula kläder och ett
skimrande skratt
Hon la sin hand på min arm
Vi såg oss ett hus väster om stan,
precis där solen går ner
Det var flyende dagar men vi var bara
barn
Och vad vi än gjorde längtade vi efter mer
Veckor och år var en viskande sång
och solen blev så märkvärdigt blek
Och om daggen glittrade på morgonen
någon gång
så gick ängeln alltid ut för att be
Det var kalla nätter och ändlösa gräl
med hatet som är kärlekens svans
Och en dag sa ängeln, adjö och farväl
med barnen på armen försvann ho
någonstans
Och då, efter regnet
så kommer det ett annat regn
Men sen, efter det regnet
så går vi ut igen
du & jag
Vi kommer och går som vinter och vår
och det är alltid hon eller jag
Vi lever på stormen coh fryser på dagen
och på natten är vi borta ett tag
Men en dag står ängeln på tröskeln och ler
och allting blir så bländande hetl
Vi möttes i stan på ett lysande torg
och gick därifrån mot seger och sorg