Jag såg en sovandes
hšjda haka,
det svarta skŠgget
låg ungt och vekt
vid silverkanten
av tršjans halsrand
omkring ett ansikte
stolt och blekt.
Jag såg en sångares
vemodspanna,
det mšrka hÃ¥ret
i Šdelt fall,
den manligt svŠrmiska
sorgsna lŠppen,
som kanske sjšng i
kung Alberts hall.
Jag sÃ¥g hans dšdsdystra
šgon šppnas
att sška nÃ¥gon,
han aldrig fann,
han slšt dom Ã¥ter,
och i detsamma
den syn som skymtat,
i luften rann.
Men lŠnge hšrde jag
mjukt melodiskt
hans tanke tala
sitt mšrka tal,
sin halvutslocknade
sångarsaga
från någon walesisk
eller angli stad.
"Har jag ej Šlskat nÃ¥gon,
en som var ljuv och vŠn,
sov jag och dršmde jag,
lÃ¥g jag ej emot kvinnoknŠn,
medan den mšrkršda solen
sjšnk bakom ekar hŠn.
Hon gav mig en brudnatt,
firad vid stjŠrnesken.
šver oss gunga lummigt
kronorna gren šver gren,
vind var i vide, och viken
slog mellan sŠv och sten.
Allt hon begav sin makes
gyllene konungased
medan hon smekte mitt huvud,
milt kring mitt hår hon vred,
gav mig sin sjŠl och fšr min skull
bršt hon sin heliga ed.
LŠnge drack vi i
šgat av tÃ¥rar vÃ¥tt
eller med svÃ¥rmodslšje
kŠrlek i ont och gott,
kŠrlek i synd och lycka,
kŠrlek i lust och brott.
Hšrde jag nyss, att munkens
ršst i mitt šra ljšd:
livet Šr skšnt att se till,
kŠrlekens kind Šr ršd,
nu har din Šlskade vitnat,
nu Šr Osviva dšd.
Nu skall Osviva sova
lŠnge i slummer sval,
sšmnen och dršmmen och dšden
var hennes eget val,
aldrig hon ångrade, aldrig
går hon till himmelens sal.
Munk, det Šr sÃ¥ng och sŠgner
munk, det Šr hŠxans tal
att, nŠr den sista hšsten
fŠllt sina sista blad,
ska en befriare dra
genom de dšdas stad.
DÃ¥ har vŠl Ã¥ren susat
šver min sjŠl sen dÃ¥?
DÃ¥ Šr vŠl dagen inne,
snart ska vŠl slaget stÃ¥,
då ska befriarens ande
stark genom vŠrlden gÃ¥!"
Som hav i svallning,
nŠr vinden kommer,
som våg i vandring
gick suset fram
av dagens aning
i Hadesnatten
fšrdold och hemlig
och undersam.
Men Ã¥ter sjšnk den
i djupets mšrker,
dŠr fšrd av dršmmen
min tanke sam
och åter steg den
och kom tillbaka,
och syner såg jag
och ord fšrnam.
Och šver ansiktet
det fšll
en glimt av klarare
ljus Šn fšrr,
men Šnnu svagt som
en månes strimma
från livets natt
genom dšdens dšrr.