Põ Kõren nittonhundrasjuttioett, tog en kompis med mej en dag,
Vi skulle kolla in ett hÃ'ftigt band, som skulle va sõ jÃ'vla bra.
Och efter ett par minuter, att bandet hade dragit igõng,
Ja, hela lokalen svÃ'ngde, och alla sjÃÂng med I deras sõng.
Ã-h, vilket drag, vilket underbart drag,
Ã-h, vilket drag, vilket helvetes drag,
Vilket drag,
Vilket underbart drag.
Och efter halva konserten tystades musiken ner,
Och en sõngare I'mÃÂrka solglasÃÂgon satte sig vid pianot ner.
Det var det bÃ'sta jag hÃÂrt, nÃ'are rÃÂsten genom mÃÂrkret skar,
Ja, hela kroppen skÃ'lvde jag kan inte sÃ'ga vad det var.
Jag ska fÃÂrsÃÂka fÃÂrklara I ord, men jag tror det mõste ses,
Men sõn musik finns inte I dag och kommer nog aldrig mer.
Ã-h, vilket drag, vilket underbart drag,
Ã-h, vilket drag, vilket helvetes drag,
Vilket drag,
Vilket underbart drag.
NÃ'are jag gick ifrõn lokalen var det en rÃÂst I mitt hjÃ'rta som sa,
Den dÃ'are sõngaren med det storburriga hõret kunde lika gÃ'rna va jag.
Och nÃ'are jag nu stõare põ scenen, sõ minns jag varje gõng,
NÃ'are sõngarn med den spruckna rÃÂsten sjÃÂng: "When my minds gone"
Ã-h, vilket drag, vilket underbart drag,
Ã-h, vilket drag, vilket helvetes drag,
Ã-h, vilket drag, vilket underbart drag,
Ã-h, vilket drag, vilket helvetes drag,
Vilket drag,
Vilket underbart drag.