Till dig som andas ut när farsan äntligen har däckat!
Häller slattarna i vasken
Tar emot all skit han har fått i veckan.
Till er som försöker hålla masken
Håller allt inombords, håller på att rinna över.
Du måste vända på det innan allting går åt helvete, det kommer sluta med att någon ligger och blöder.
Din röda matta utrullad till fängelset
Så håll ut lite till! Jag ser att dina knogar är vita du skakar
Kolla noga på din spegelbild, det där kan bli vem du vill: älskad eller hatad
Om livet är summan av våra val
Och vi vet att samhället har försummat sina val, lämnat några kvar. Aldrig tagit dom i försvar och de vaknar till en mörk morgondag
Sjung med mig!
()
Jag vill måla allt det gråa,
Jag vill måla universum
Jag vill måla solens strålar
Låt mig bara blunda en stund
x2
Ja, jao. Landet har blivit kallt, under vinterdäcken isfrost och vägsalt
Men vi kör på som om allt vore som vanligt. Spärrar in oss, kryper långt in i skalet.
Ner med mössan tar vi oss från A till B
Blicken i backen svart vatten är allt vi ser
Prognosen: termometern har frusit fast och ditt hjärta placerat i frysfack.
Ljusglimtar har kommit och gott
Ideer fötts men har aldrig lyckats komma till skott
Så jag lägger mig ner sluter ögonen och drömmer mig bort tills jag kan skymta nåt ovanför skallarna grå?
(Bland) Grå sossar och betonghäckar,
Och smutsen som aldrig blivit borttvättad
Och en överklass som har blodfläckar
På manschetterna kan ändå fortsätta
Styra världen där vi är uppväxta
Och slits ut till vi är utsträckta
Så jag! Kommer aldrig ursäkta
Begravs med mittenfingrarna uppsträckta
För dom! Vill att jag ska andas betong, käka batong.
Sova på kartong på nån perrong den gång.
Kommer aldrig hända, ända sen jag var barn har jag hittat vägen ut och smidigt en plan.
Hissade mig ner från min polares balkong, för att måla gång på gång
So long! Se mig försvinna mot den solnedgång, sjungandes denna sång.
()
Jag vill måla allt det gråa,
Jag vill måla universum
Jag vill måla solens strålar
Låt mig bara blunda en stund
x2