På himlen vandrar en engsam sol
Kantad av rök och brandgult skimmer
I väster hon sjunker men ljuset består
På flodstranden människor samlats
Kvinnor och män med sorgen i blick
För att sända sin kung på hans sista resa
En härskare stolt i livet han varit
En kämpe med ord och med stålet i hand
I skymningens glitter drakskeppet flammar
På dyster och sorgsen ritt över våg
Ja, hon seglar så stolt emot horisonten
Mot solskivans sista slämtande ljus
Med ett segel av eld nu stormannen far
Mot vila i skymningens land
Ja, ett segel av eld sänder kungen mot Asgård
Platsen för heder och hjältarnas land