Karriären är gen
För var och en i kupén
Ja, den är rak som en pendelräls
Odd är tyngd av vintern
Och av byråkratin
Men framför allt av sin fårskinnspäls
Han känner sej mest
Som en objuden gäst
Mitt i människoförakt och antikommunism
Här är det kutym
Att bära samma kostym
Och säja sej slå vakt om individualism
Å Valium
Han badar i kallsvett och känner sej dum
Valium jum jum
Odd går inte lugn
I sitt eget vardagsrum
Han driver omkring
Bland förgängliga ting
Överallt är ett liv och ett kiv
Det är tämligen känt
Att han är intelligent
Men har trubbel med sitt känsloliv
Han sticker in huvet
Truligt och kluvet
I varuhus och hall, klippotek och boutique
För Odd är det tufft
Han kippar efter luft
Varje gång han möter dessa människors blick
Å Valium
Han badar i kallsvett och känner sej dum
Valium jum jum
Odd går inte lugn
I sitt eget vardagsrum
Expediterna, dom
Låtsas ingenting om
När Odd försöker få kontakt
Och fina frun i kön
Kör om med sina brön
Och sitt omedvetna mansförakt
Går hon före i kön
På grund av sitt kön
Har hon förkörsrätt
Är hon sne på sin lott
Och vad är det som gör
Att hennes kärringhumör
Alltid riktar sej mot Odd
Som inte gjort henne nåt?
Å Valium
Han badar i kallsvett och känner sej dum
Valium jum jum
Odd går inte lugn
I sitt eget vardagsrum
En blasé attaché
Far hem till fru och diné
Och labrador och pool och groggfåtölj
Individernas vakt
Mot nivelleringens makt
Har alla samma attachéportfölj
Odd har varken nån stil
Eller klassprofil
Men betalar åtminstone lika mycket skatt
Som dessa ämbetshjon
Med sin snorkiga ton
Men vad det gäller plattityder
Ja, då faller han platt
Å Valium
Han badar i kallsvett och känner sej dum
Valium jum jum
Odd går inte lugn
I sitt eget vardagsrum