Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt
jag uppfylls av mildhet och frid
När jag vadat ut i dess mitt
Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren
och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben
Nu undrar jag varför jag inte badar mer
Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att ungdå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som
du skänker mig
För underligt
För underligt
Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp
när jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp
Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren
Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben
Nu undrar jag varför jag inte dricker mer
Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
För underligt
För underligt
Jag vill trotsa det motstånd jag har
att ta emot det som gör mig gott
Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått
Nu undrar jag varför jag inte badar mer
Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som
du skänker mig
För underligt
För underligt